Etikett: Information

Publicerat

Beställ kombucha-SCOBY för egen tillverkning av kombucha: kombuchakultur – SCOBY – volgasvamp – kombuchasvamp – tesvamp.

2014-08-05 20.00.55

För 240 kr inklusive frakt, kan ni köpa en startsats innehållande 1-2 SCOBY, startvätska samt instruktioner. SCOBYn packas i samband med att den skickas, så det har absolut inte lagrats i kyl i påse som sådana som numer finns i mataffärer m.m. har gjort.

I mitt infoinlägg om kombucha finns infon om hur du sköter din SCOBY och gör kombucha. Kärt barn har många namn, och kulturen kallas för kombucha (vilket egentligen är drycken man får), kombuchakultur, SCOBY, kombucha-SCOBY, tesvamp, volgasvamp och kanske finns fler namn.

11 maj 2024:  Startsats med SCOBYer finns att beställa. 

240 kr inkl frakt för startsatsen som innehåller 1-2 SCOBY (beroende av storlek/tjocklek) och 1 dl färdig kombucha/startvätska.

SCOBYn som jag skickar är ca 10 cm i diameter.

SCOBYn skickas 1 dl färdig kombucha i flera påsar, vilket visat sig fungera bra. Läs om hur man gör i infoinlägget.

En SCOBY kan göra satser på 1-3 liter. Startpaketets begränsade mängd färdig kombucha (av frakttekniska skäl) gör att första satsen blir på ca 1 liter. Av denna liter kan du dricka 8 dl, och ta 2 dl för att starta en ny sats på 2 liter.

Det bildas nya SCOBYer på ytan vid varje bryggning i stort sett, om man inte rör runt, och även om de nya SCOBYerna kan vara tunna eftersom de vanligtvis inte står på tillväxt lika länge som när man odlar, så funkar de bra.

SCOBYn sänds mån-tis.

När man beställer, och jag har fått postadress, skickar jag per mail ut alla uppgifter som behövs för att betala. Betalning sker i förskott till mitt bankkonto via kontoöverföring eller Swish. Jag skickar aldrig innan betalningen har nått mitt konto, men alltid första mån/tis efter betalningen har registrerats hos mig.

Kulturen bör tas om hand direkt vid ankomst, och inte bli liggande onödigt länge. Just kombucha klarar sig längre än t.ex. kefir, men det är alltid bra att låta dem vara så kort tid som möjligt i försändelsen. Förvara i normal rumstemp och inte i kylskåp om den ska vänta några timmar eller så. SCOBYn trivs bäst i rumstemperatur.

För att beställa, kontakta mig på emma(a)wildrag.se. Tänk på att lagret snabbt kan ta slut, så när ni fått svar av mig, svara så snart ni kan, annars kan andra hinna beställa. För att få direkt orderbekräftelse, bifoga era adressuppgifter. Emaila INTE via MMS. Det går inte att svara er då. Jag får en hel del mail där avsändaren har klickat på min mailadress via telefon och sedan skickat mail via MMS i stället för via emailkonto.

Jag säljer även mjölkkefirgryn (tibetansk svamp, kefirkorn, kefirkultur).

2014-08-05 20.10.27

Publicerat

Köp aktiva kefirgryn för egen tillverkning av kefir. Kefirgryn, mjölkkefir, kefirkorn, tibetansk svamp, kefirkultur.

KefirgrynFör 120 kr inkl. frakt får du en portion aktiva kefirgryn som räcker till ca 5 dl mjölk per omgång och ger lika mycket kefir på ca ett dygn. Iinstruktioner ingår. Kulturen är redan aktiv så du slipper återupplivningsmomentet med torkad kultur, något som inte alltid lyckas. Kulturen växer till sig så att man kan göra mer kefir undan för undan, och fördubblas ofta på 2-3 veckor.

Information om hur man sköter sin kefir, finns i mitt blogginlägg om kefir.

3 juli 2024: Kefirkultur finns att beställa.

Portionen skickas i dubbla påsar och inslaget i tidningspapper. Instruktioner skickas med på ett papper, emailas vid uppdatering då jag skickar, samt finns att finna på denna hemsida.

Försändelsen postas mån-tis, då är det minst risk att kulturen blir liggandes på posten över helgen. Post hämtas ej söndagar här, så jag postar ej då.

Kulturen bör tas om hand direkt, och inte bli liggande någonstans i onödan. Förvaras svalt/i kyl om man absolut inte kan ta hand om direkt. Ju kortare tid i försändelsen, desto bättre start (även om de är rätt tuffa så vill man komma igång och få balans på sin kultur så snart det går).

Betalning sker enligt följande: i förskott via insättning på bankkonto via kontoöverföring eller Swish. Ni får en orderbekräftelse (ett betalmail) där alla uppgifter för betalning ges. Ange gärna adressuppgifterna direkt vid beställning, så går det snabbare för mig att skriva ihop och maila betalmailet. Tyvärr kan jag inte ta emot betalning via utlandsbetalning (IBAN).

För att beställa eller fråga, kontakta mig på emma(a)wildrag.se

Jag säljer även kombuchasvamp (kombucha-SCOBY, Volgasvamp, kombucha-kultur).

Kefirgryn

Publicerat

Katekolaminer och dieter

När jag först började ana att något var fel med de olika dieter jag provade (GAPS, Paleo, lowcarb) fann jag ganska snart information om katekolaminer och deras roll vid dieter, särskilt när man mår väldigt bra väldigt fort, men ofta kollapsar efter ett tag.

Men vad är katekolaminer? Det är ämnen som har en ”katekol-grupp” och de tre vanligaste är adrenalin, noradrenalin och dopamin. Hormoner som spelar roll vid stress och energi. Vi mår bra av dem, men inte av att ha ständigt påslag.

Alla har säkert hört talas om att en anorektiker i början av sin sjukdom mår väldigt bra. Massor av energi trots mycket lågt intag av mat. Efter ett tag kollapsar personen. Eftersom den äter mycket lite, ser det ju logiskt ut: den är för smal för att orka, den håller på att svälta ihjäl. Få känner kanske till att katekolaminer spelar en stor roll, och att även om vikten aldrig blir så låg som hos de som går raka vägen mot att dö om ingen hjälper dem, så kommer kollapsen att komma förr eller senare.

Detta beror på att när kroppen utsätts för stressen att inte få tillräckligt med mat, kommer den att gå igång på katekolaminer. Dessa tar slut förr eller senare. Hos en anorektiker kan det gå ganska fort då svälten är ganska extrem.

Vad man kanske inte inser, är att samma mekanism förekommer vid en rad olika dieter. De som fastar kortare tider känner oftast till att ”man blir så pigg av att fasta”. Det beror på katekolaminreaktion. Men fastan bryter vi innan vi kollapsar.

Många vet att man blir energifylld under en lyckad bantning. Samma funktion där.

Många har numer även erfarenheter av att ha följt en eller flera modedieter som paleodiet, GAPS, lowcarb eller liknande. Dessa mår ofta bra till en början, men många klarar sedan plötsligt inte att hålla dieten, kollapsar eller mår dåligt. Det kan gå fort, och det kan ta lång tid – och ibland kan en del må dåligt först, sedan bra, sedan kollaps efter en tid. Längsta jag har hört, är en man som kollapsade av lowcarb-paleo efter 6,5 år! 1,5 år efter det, fortsatte han med dieten, fast övertygad om att det inte kan vara något fel på den, utan att han inte varit tillräckligt strikt. Nu har han bytt spår, men det tar tid att återgå, man bråkar med kroppen på epigenetiknivå, och kan slå på ”fetmagenen” eller ”sparlågegenen” genom att kroppen känner begränsad tillgång på något födoämne.

Funktionen bakom det här, är att kroppen reagerar på att man tar bort grupper av födoämnen eller makronutrienter som den är van vid. Plötsligt får den inte lättillgänglig energi i form av kolhydrater, proteiner, fett eller kanske kalorier över huvud taget. Först reagerar den med stress/katekolaminer, och senare genom att ställa om kroppen till svältläge. Man blir trött, får lågt cortisol och nedskruvad sköldkörtel.

Jag mådde omedelbart bra av ganska lowcarb GAPS t.ex. Men efter något halvår började svårare problem än innan. Eftersom GAPS-folket inte ville erkänna, utan slängde ut mig ur gruppen för att hindra att information om problemen spreds, tog jag mig ganska snabbt ur just GAPS. Jag övergick till Paleo, och började äta stärkelse. Men i Paleo fastnade jag ett bra tag till, och i stället för att inse varför jag mådde sämre och sämre, så trodde jag på allvar att jag inte var tillräckligt strikt eller att jag måste utesluta mer och mer mat. Problemet var att maten inte var tillräckligt lättsmält och att jag fick för lite kolhydrater. Jag har tidigare i livet haft ätstörningsproblem, och efter sådana påfrestningar reagerar man ofta snabbare på nästa påfrestande diet.

När jag lade om min kost i riktning mot nuvarande, kände jag hur stressen lade sig och jag fick ett annat slags trötthet som var mer som ett lugn än den stressade tröttheten vid kollapsen. Det var så tydligt att jag verkligen överbelastat mig med något slags stressreaktion.

Det som får mig att skriva om detta idag, är att i olika Facebook-grupper kan jag ständigt läsa inlägg från folk som blivit nästan omedelbart friska av en diet, tappat massa vikt o.s.v. och som lär ut och tipsar andra som genast och okritiskt tar till sig. Personerna som är saliga i sin nya diet, har INTE kommit förbi kritiska faser, och har inte en aning om att det kan vara en katekolaminreaktion alltihop. I kostgrupper ser man nästan hur många som helst som ständigt antingen misslyckas att hålla dieten (för att de får sug eller blir trötta) eller sådana som utesluter mer och mer, är striktare och striktare, men ändå aldrig friskare mer än kanske tillfälligt eller om de håller en riktigt märklig diet. Ofta var de inte alls så känsliga innan de började, även om det självklart finns undantag. Det är ju de lyckade undantagen som driver på att dieterna ändå finns och får anhängare.

Somliga mår faktiskt bra av lowcarb, paleo eller vegankost i längden. År ut och år in. Det betyder inte att alla kommer att göra det. En svårighet att hålla en diet för att man känner sig trött eller får sug, är en kraftig vink om att det är fel. Att må direkt och kraftigt bra, är också en vink om att man bör se upp. Det är katekolamineffekten. Så fort man märker att man kanske faktiskt är lite speedat välmående (och känner sig salig inför dieten), eller efter ett kortare eller längre tag upplever att man tacklar av, bör leda till att man funderar över sin kost och katekolaminer eller bara att det kanske inte är rätt för just mig.

Det kan såklart finnas fler anledningar till att man mår dåligt av en diet. Den kan vara ensidig eller sakna något viktigt. Man kan förledas att tro att det är ofarligt att testa, men tar man bort nästan ALLT av något man tidigare åt en hel del av, så krävs det planering för att se till att det ersätts. En del äter ofrivillig lowcarb t.ex. – inser inte att GAPS eller paleo kan leda till lowcarb fast man inte tänkt det. En del slutar äta frukt, men ökar inte på grönsaker och inser inte att de där lowcarbätande inuiterna äter råa eller fermenterade ögon och lever för att få i sig nödvändiga vitaminer. En del slutar med kolhydrater och byter ut mot grönsaker, och inser inte att energibrist är orsaken till trötthet.

Här skriver Matt Stone om The Catecholamine Honeymoon – ”katekolamin-smekmånaden”.

Om man tänker efter lite, så kommer man snart på att dessa som harvar på utan att bli bättre (blir snarare sämre) och de som undrar varför inte dieten funkar längre – dem har man stött på ganska ofta i dietgrupper och dietforum. Om vi är medvetna och lyhörda på vår kropp, och inte litar blint på råd från andra, så kan vi lättare navigera fram till en diet som passar oss. Vare sig det faktiskt funkar med lowcarb, eller passar bättre med Ray Peat-diet eller husmanskost.

Publicerat

Att prova tillskott, naturpreparat och dieter hur som helst.

[Edit feb 2019: Idag vet jag bättre hur man söker info, så lägg gärna till ”Pubmed” när ni googlar, så hittar ni riktiga studier och slipper virra runt bland bloggar. Och ta inte mina ord nedan för sanning heller, utan kolla med riktiga källor! Jag angav ju tyvärr inga bra när jag skrev detta för några år sedan.]

Ibland blir jag skrämd av vad folk skriver. De hör ett tips om att något ”är bra för oss med hypo” eller ”ett måste när man är stressad eller utbränd” – och tror blint på att det är sant.

Jag har själv varit lite åt det hållet p.g.a. desperation över t.ex. trötthet. Testat både det ena och det andra, ibland i rejält höga doser, ibland bara med dåliga effekter eller hål i plånboken.

Många tror att eftersom det inte finns några listor likt de i FASS, över biverkningar, så har naturpreparat färre eller inga biverkningar än läkemedel. Eller så tror man det felaktiga ”naturligt är inte farligt”, men tänk då på digitalis och andra starka mediciner. Oftast handlar det om att det just inte finns studier på biverkningar, eller att preparatet är svagt. Men ett preparat som t.ex. höjer serotonin, kan, precis som vanliga mediciner som höjer serotonin, orsaka serotonergt syndrom vid tillräckligt hög dos, eller samma biverkningar som serotoninhöjande mediciner ger.

Nu var det kanske inte biverkningar jag tänkte fokusera på, utan på att man bör ändra inställning och vad man kan göra.

Några exempel:
– D-vitamin kan man ta upp till 10 000 IE per dag utan problem. Jag åt 5 000 IE per dag och fick toxiska 350 nmol i blodet enligt test. Man bör inte ligga över 250 eller om det var 275. Som optimal nivå (labreferenserna är superlåga, långt under det som anses optimalt, så dem jämför jag inte med). Så höga nivåer kan ge för högt upptag av kalcium, som sedan inte kan lotsas rätt, utan ge förkalkningar i mjukdelar.

– Äta för mycket lök. Lök, även vitlök, innehåller allicin. Detta ämne ger en speciell anemi hos djur. Livshotande. Många inser inte att vi bara hanterar allicin bättre. Vi får samma anemi och vi är känsliga, eller följer råd om att äta mycket lök (t.ex. de mängder det kan bli om man äter GAPS-diet).

– Detoxande leror och preparat. Jag vet inte varför, men vissa kan påverka benmärgen så att man drabbas av en annan slags anemi där alla blodkroppar sänks. Kanske preparatet i sig självt, eller om lagrade gifter släpps fria. Var försiktiga med sådant som kallas detox. Effekterna som vi tror är die off eller utrensning, är ibland bara kroppens reaktion på något som är ytterligare belastande.

– Gurkmeja eller det gula ämnen kurkumin (curcumin). Detta sägs vara antiinflammatoriskt. Och de må vara så, men det kelerar också järn och koppar. Den som äter detta under lång tid, riskerar att drabbas av järnbrist eller mineralobalanser. Curcumin finns som verksamt ämne i mediciner/preparat som tas vid hemokromatos (för mycket järn, kroppen gör sig inte av med det).

– Niacin, nikotinsyra, d.v.s. inte nikontinamid. Flushen beror på prostaglandiner av typ 2 (de inflammatoriska) så man kan faktiskt fundera över hur nyttigt det kan vara. Jag tog en kur på en nivå som gav en flush. 2-3 gånger per dag. Det blev inte megadoser (inte ens halvvägs mot de högsta terapeutiska doserna). Niacin sägs ju ”bara vara B-vitamin som kissas ut = ofarligt”, men jag blev irriterad, argsint, röda svullna ögon dygnet runt, kände mig som om jag hade influensa, och fick kommentarer av de flesta om hur sjuk jag såg ut. Naturligtvis fick jag inga som helst goda effekter.

– Lakrits. Detta förordas friskt vid lågt kortisol, utbrändhet o.s.v. Anledningen är att det innehåller glycyrrhizinsyra som funkar som aldosteron, och höjer natrium men sänker kalium. Detta leder också till höjt blodtryck. Det kan vara ett bra preparat, om man vet att man behöver just den effekten,m samt följer via blodprov vad som händer. Men det finns folk som INTE behövde sänka sitt kalium, och vissa hamnar på akuten, i allra värsta fall med hjärtpåverkan och hjärtstopp.

– Lavemang, med kaffe, salt, eller utan. Inom GAPS t.ex. förordas lavemang. Lavemang spolar ut elektrolyter och kommer att påverka elektrolytbalansen. I allra värsta fall med hjärtpåverkan (det handlar om natrium och kalium igen).

– Naturliga medel som hjälper tarmen. Nej, det är inte bara laxoberal & c:o som ger beroende eller elektrolytobalanser. Allt som får tarmen att jobba mer, kommer på sikt att göra den mer beroende av att få hjälp med det. Ganska logiskt egentligen, eftrsom en tarm som ”vill” jobba sakta, kommer att slappa ännu mer om något sätter mer fart på den. Man blir beroende av preparatet. Och allt som funkar genom att dra vätska till tarmen, som Mg-oxid, riskerar att dränera oss på kalium.

– Alla vitaminer som ”kissas ut” tros vara ofarliga, men dels kan höga doser belasta njurarna, och dels kan man få konstant för höga värden då kroppen inte hinner göra sig av med ämnena. På samma sätt som att allt för högt vattenintag inte är bra trots att vatten är ofarligt och kissas ut.

– Adaptogener. De sägs boosta binjurarna utan att göra det minsta av det som koffein gör. Hur vet vi det? Det kanske är sant? Men jag har bara hört det av ”folk”. Typiskt en grej som många tar och tror en massa om. Gör man så, så chansar man. Jag vet inte om det är farliga saker, och det är inte ens säkert att koffein är farligt, så kanske spelar det ingen roll, men är det potenta tillskott, så bör man veta mer än att folk i FB-grupper rekommenderar.

– Att inte kolla former på ämnena. Vissa former är overksamma eller rent av skadliga. På samma sätt som bioidentiskt progesteron är cancerskyddande, men gestagen är motsatsen.

– Vissa ämnen ska inte tas ihop. De kan i bästa fall ta ut varandra, i sämsta fall slå sig ihop till något skadligt.

– Att hoppa på diverse dieter utan en tanke. Man hör att fett är dåligt vid reflux, att kolhydrater är dåligt vid reflux, att whole food funkar på diabetes, att lowcarb funkar, att vegankost funkar o.s.v. Men varför funkar de, och är det då något för min situation? Vissa dieter kan motverka, verka bra först men inte sedan, passa ena men inte andra.

– Att äta väldigt mycket av någon råvara, men inte ha hela bilden klar. Vissa saker verkar nyttiga, men innehåller antinutrienter som är ganska kraftfulla. Inte så få personer har ätit sig sjuka genom att överdriva intag av råa kålväxter, råa gröna blad, fullkorn i mängder utan att känna till hur man hanterar fytinsyra, för mycket protein, för snedvriden makronutrientbalans (protein/kolhydrater/fett), för mycket eller för lite av enskilda aminosyror eller fettsyror p.g.a. högt eller lågt intag av något. För mycket eller för lite salt eller vatten, där man går efter råd i stället för efter kroppens signaler. För mycket rått eller för lite.

Listan kan göras lång. Man inser att man behöver ha mycket kunskap innan man provar diverse saker.

Jag säger inte att man INTE ska ta tillskott. Jag tar själv en del tillskott. Men man bör veta om man verkligen behöver och vad man ska välja. Man bör INTE köpa för att någon tipsar om att ”detta funkar för mig” eller ”alla med X måste ta detta”. Däremot kan man såklart kolla upp om det kan vara något vettigt.

För att kolla, brukar jag först googla rent allmänt om ett ämne eller tillskott. Jag kollar vad det brukar användas för, och när man brukar behöva det. Sedan googlar jag på det ihop med det tillstånd jag vill häva eller behandla. Verkar det vara vanligt och fungera? Verkar folk prata om fallgropar eller är det kanske ett preparat som de ”bara tar” men inte vet om det funkar – och det enda de får är ett stort hål i plånboken? Sedan googlar jag också preparatet ihop med ”side effects” eller liknande, samt ihop med sådant som jag själv vet att jag ligger dåligt till på (som ämnesomsättning/hypo, järnbrist, håravfall där jag såklart inte vill återvända till problemen).

Jag kan också berätta att jag alltid googlar lika noga med läkemedel. Jag är inte en person som hyllar läkemedel precis, utan tar bara om jag verkligen måste.

Att jag kom på att skriva det här inlägget, är för att jag hela tiden ser hur folk börjar med preparat, ofta höga doser, för att de fått något tips. Antingen av andra som tycker att ”det funkar på mig” eller från folk som säger sig vara (eller ger intryck av att vara) något slags näringsterapeuter.

Förut var jag alltså sådan själv. Med tillskott, dieter – även med läkemedel där jag provat en massa saker och råkat illa ut. Man måste faktiskt inte ta emot läkemedel för alla åkommor. Fråga läkaren om det går att läka ut själv, om det finns alternativ, kolla (googla) om det verkar finnas kostförändringar eller råd om kost som kan bota eller lindra. (Och ja, man bör vara lika skeptisk till kostråd, googla googla googla allt, noga.)

Största problemet för mig och kosttillskott har kanske inte varit att de ibland varit skadliga, utan det enorma hål i min plånbok som de skapat. Verkningslösa tabletter som i stort sett varit som att stoppa i sig kapslar med tillsatser.

Jag äter som sagt en del tillskott än, några som jag misstänker behov av, och där jag minutiöst kollat former på ämnena, tillsatser, tillverkarnas rykte o.s.v.

Publicerat

Detta eviga vattendrickande (och saltundvikande)

Har ni problem med svullnader, med ständigt nattkissande, med låg temperatur, med stress och låg ämnesomsättning? Då kan detta inlägg vara av intresse. Sist står tips om vad man kan läsa för att lära mer om detta.

Att salt är farligt och ska undvikas har vi hört nästan hela livet.

Att man ska dricka mycket, mer än man vill, har man också hört. Man får tips om hur man får i sig mer vatten, och hur man har med sig vatten överallt. Man ska dricka tills urinen är helt utspädd helst. Sägs det.

Vad händer då?

Att inta mer vätska än vi behöver, gör att vi måste utsöndra det. Såklart. Med urinen följer salter, särskilt natrium. Är man inte på topp och kan balansera detta, utan kanske utbränd, deprimerad, har metabola problem /hypothyreos och undervarianter) så klarar man inte det så bra. Man kan skapa en natriumbrist och allmän elektrolytobalans. När natrium blir lågt, får vi symptom på hyponatremi, t.ex. svullnad, men också irritation, yrsel, lättare förvirringskänsla. Nu får vi ju inte de akuta och dödliga symptomen om vi inte dricker så mycket att vi blir s.k. vattenförgiftade, utan det handlar mer om kroniska problem av lättare art. Dock tillräckligt svåra för att skapa stora problem. Akut renodlad hyponatremi är livshotande och man kommer inte gå runt med det, utan själv förstå att det är dags att ringa akuten/ambulans. Det svåra tillståndet har mycket lägre värden i blod än vi har. Vi kan ligga runt nedre referens, och vissa hamnar inte utanför ref.

På grund av tvåvägsfunktionen a ger b, och b ger a (som går igen i mycket), kommer det ökade intaget ge stress och starta en ond cirkel. Stress ger nämligen ofta ett behov av att kissa (samma funktion som när en person som chockas kissar ned sig, fast inte samma nivå), och skapar vi en situation där vi är oftare kissnödiga än normalt, blir vi stressade och kissar mer. Stressen ger även låg temperatur som på samma tvåvägssätt driver på hypometabola tillstånd. Stress i sig startar ofta problemen, som vi sedan håller vid liv genom diverse underliga kostråd, som: drick flera liter extra vatten per dag, eller, blir du törstig så har du druckit för lite. Nej, inga andra djur dricker om de inte är törstiga. Även användande av laxermedel eller lavemang, drar ut elektrolyter och skapar obalanser, vilket kan starta samma onda cirkel.

Den som dricker mycket, ofta i kombination med för lite natrium i intag eller i kroppen, har ofta nedanstående problem:
– kissar ofta och genomskinligt. Ibland så ofta att man får ont av allt torkande.
– sover inte hela natten igenom utan att vakna och kissa.
– kan vakna under natten, vara kallsvettig, ha svårt att somna om (adrenalinsystemet har en topp någonstans 1-3 på natten).
– känner sig ständigt uttorkad och törstig.
– kan vara svullen och tro att den behöver mindre salt.
– förstoppning eller diarré.

I Matt Stones böcker (Matt är mycket intresserad av detta, och tycker att salt är så viktigt att det nästan borde vara sin egen näringsgrupp) står att man faktiskt kan mäta temperatur en stund efter mat- och dryckintag och märka rätt tydliga skillnader om man dricker mer och intar lite salt, eller tvärtom.

Jag har testat att vid sängdags inta 0,5 tsk salt med 1 tsk socker. Och då sovit bättre. Framför allt kissar jag ALDRIG på natten mer, förutom då jag är extra stressad.

Jag kan också märka att så fort jag blir tömd på energi (jag har fortfarande kvar det sista: mycket lågt cortisol), så blir jag kall och trött, och kissnödig. När man vet om det här, så märks det väldigt tydligt och man slutar att förvånat undra varför man är frusen eller springer på toa plötsligt. Tar jag salt + socker då, så försvinner problemen. Samma salt + socker använder jag om jag råkat gå ut och gå precis innan jag ”tar slut”. Grejen är att kombinera. Utan salt, får man bara en sockerkick vid en s.k. blodsockerkänning, som det här ofta känns som när det händer akut. Naturligtvis lever man inte på detta, utan det är en akutåtgärd eller kan användas inför sänggående. Saltet får bäst effekt ihop med lite snabba kolhydrater, och optimalt sett så borde man ha lite fett och protein också. Ta en salt ostbit funkar därför liknande.

Jag har alltså slutat att dricka förutom då jag är törstig. Nu dricker jag en smoothie på morgonen (näringstät, och med salt i, för att undvika utspädning i kroppen), några koppar kaffe samt 2 portioner kefir per dag. jag sköljer även ned ett par tillskott med vatten. Så jag dricker nästan inget mer. Ibland blir jag törstig, och då dricker jag såklart. Till maten tar jag inget vatten alls, om jag inte blir törstig. Något att tänka på om man under lång tid går på GAPS i stadierna där man äter nästan bara buljong.

Mer natrium kan även lösa förstoppningsproblematik för många, men för andra krävs även kalium. Det beror lite på hur obalanserna ser ut.

Hur uppnår man balansen?

För att balansera sig fram:
– Öka saltintaget! Du har ca 0,9 % salt i dina kroppsvätskor, så ha minst denna salthalt i vätskor och mat. 1 % brukar innebär att det inte smakar vattnigt och inte salt. Därför att vi har samma halt. Ha gärna lite mer i början och vid känningar av kyla, stress eller kissnödighet.
– Målet är att kissa var fjäre timma under vaken tid, och inget på natten, samt inga uppvaknanden. Regulera genom saltintag.
– Urinen ska vara ”kissgul”. Färgen kallas så för att urin ska se ut så. Den ska lukta urin och se ut som urin. Den ska INTE vara genomskinlig och mer verka som vatten. Men man ska inte heller ha mörkgul starkt luktande urin. Då kan man dricka lite mer eller minska lite på saltet, vilket man nu verkar ha dragit för långt. (Man ska INTE fylla kapslar med salt och svälja massor, utan smaklighet kan styra, samt enstaka ”snabbt skölja ned någon halv tsk”.)
– Det bästa är att kombinera saltet med lite snabba kolhydrater som ex torkad frukt eller lite socker, särskilt när man hävder ett tillstånd som sömnlöshet, frekvent urinerande, stress, kalla händer och fötter. Jag tror att fett och protein är bra att ha till också, så gärna ost eller smarta snacks (d.v.s. med ett bra fett, inte solrosolja/rapsolja, utan eko palmolja, hich oleic sunflower oil [=low linoleic], kokosfett o.s.v.. Är det inte akut, så följer saltet mer normalt med vanliga maten och man behöver inte tänka så mycket på denna punkt.

Matt Stone skriver om hur han märker att han blir nästan för varm om han äter för mycket salt. Då är det som sagt bara att tänka att man kommit rätt långt på väg, samt ta sig ett glas vatten och vara lite mer avslappnad med saltet (den som bara saltar efter behag kommer sällan råka ut för det där).
Hur är det med farligheten då?

Ja, all forskning som jag har sett (inte diverse tolkningar i flera steg), visar att salt kan vara farligt när man redan är hjärtsjuk. Inte att salt orsakar hjärtsjukdom. Låter det konstigt? Se på det som en person som brutit ett ben. Att gå ut och gå är ingen bra idé för personen. Men vi avråds inte i allmänhet från att promenera, med motiveringen att det skulle orsaka benbrott. Var kritisk till hur forskning förs ut och fram. Ibland har dessa tolkningar ett annat syfte än vårt bästa (syftet kan vara pengar, få stöd för egna teorier eller liknande).

Observera att jag råder inte någon som har farligt högt blodtryck och kanske går på mediciner, att börja salta massor. Oavsett vad jag tror om sjukdomar, så bör man inte testa vad som helst ihop med medicinering och tillstånd som man inte har full kontroll över än. Tala alltid med er läkare om ni har sådana problem.

När man börjar äta mer salt, om man haft riktigt lågt intag, kan det hända att man blir svullen först. Det brukar gå över efter några dagar. Sedan brukar man bli mindre svullen än innan, när vävnaderna kan fördela vätska som de ska. Tyvärr tror ofta folk att detta betyder att man ska undvika salt. Så trodde även jag. Jag fick extrema svullnader efter en räk- eller kräftfest. Det händer aldrig nu.

Man kan också ha obalans i fler elektrolyter, som magnesium, kalcium, kalium. Misstänker man det, exempelvis om man haft svårare ätstörning, så bör man låta testa sig om man tänker inta större mängder salt. Särskilt kalium kan vara förhöjt vid binjureutmattning (adrenal fatigue som man får efter åratal av stress) och för lågt om man haft bulimi eller behövt använda laxermedel. En som jag, vet då inte alls, och bör testa sig. Blod visar ofta inte så mycket eftersom det är så viktigt med balans i blodet att där syns det sist, men man brukar se om man ligger i övre eller undre halvan av referens. Ligger man som jag i undre halvan på kalium, så har man troligen inte överskott. Exakt hur man är obalanserad beror alltså på många saker: om man kräkts, laxerat, om man har en binjureutmattning som berör hela binjurebarken, eller bara cortisolsystemet, om man stressar mycket eller ej, om man medvetet uteslutit vanligt salt eller ej, och hur man druckit.

Att tillföra mer salt genom att salta till smaklighet, samt tillsätta ca 1 % i dryck, skadar dock inte i dessa fall (stycket ovan. De som har svår hjärtsjukdom eller konstaterade svåra , kanske livshotande obalanser som läkare kontrollerar och kanske behandlar, bör lyssna på läkaren tills de är stabila!), men kan hjälpa mycket.

Hur vet man om man får för mycket salt? Matt Stone skriver att man känner sig som en tung robot som rör sig sakta. Drick då vatten! Också att det är ofarligt och visar att det ska mycket till att få för mycket salt (om man inte gör idiotgrejen att fylla kapslar med salt och inta mängder). Jag har inte råkat ut för detta, och har intagit några tsk mer salt per dag utan annat än positiva effekter samt att jag ibland får en sund törst som jag följer.

Observera att om du redan äter mycket natriumsalt, så är inte detta inlägg till för att mana på att man ska salta så mycket man någonsin kan. Det är vanligt att man som hälsointresserad drar saker för långt och nästan följer olika råd fixerat. Mer salt för den som äter för lite, och INTE så mycket salt man någonsin kan få i sig. Inte heller de som behöver mer salt, är rekommenderade att få en ny fixering och proppa i sig så mycket salt de kan. Optimala nivåer är bäst, varken för lite eller för mycket. Målet är att man saltar och dricker efter behag, och att vara lite mer extrem i början, en övergångsperiod.

Om du vet med dig att du dricker en hel del, och kanske undviker salt, prova att salta lite mer. Du kanske upplever en enorm skillnad i stressnivå och välmående.

Studie från Chalmers, där det rekommenderade låga saltintaget ifrågasätt: https://www.gu.se/omuniversitetet/aktuellt/nyheter/detalj//studie-ifragasatter-rekommenderat-dagligt-saltintag-.cid1229809

Matt Stone har skrivit om salt och vatten i nästan alla böcker, men mest i boken som heter Hypoglycemia. Som vanligt rekommenderar jag även boken Diet recovery (ej 2:an) för den som vill få så mycket M. Stone som möjligt i samma bok.

Publicerat

Hur ser ni på dieter och kost?

Under mina ganska många år med olika diet-grepp för att återfå hälsa, har jag ofta stött på stor rigiditet. Man följer sin guru till punkt och pricka.

Man funderar sällan på om det kan finnas något dåligt med råden, om det kanske inte passar just mig o.s.v.

Detta resulterar inte sällan i sämre resultat. Man tar D-vitamin fast man inte tillhör den stora massa som behöver. Man tar en drös andra tillskott på samma sätt, och i vissa fall far man illa av det. Man äter lågkolhydratkost fast det inte passar, och slutar inte, utan blir ÄNNU striktare, när tecknen på att det är fel kommer.

Ju mer extrem kost, desto mer rigiditet råder. Jag har stött på det som mest inom lowcarb, GAPS och vegankost. Efterom man tror så hårt på en auktoritet som t.ex. Dr Natasha Campbell McBride (GAPS), eller teorier som är mer sanning p.g.a. upprepning än något annat (LCHF) eller logiska förklaringar som känns bra, men verkligheten är inte så enkel (de flesta dieter) så tar man inga varningstecken på allvar. Ofta försöker man i stället ännu hårdare och undrar varför man inte blir bättre.

Som många vet, har jag svängt min diet. Jag kör mycket mer kolhydrater. Jag undviker linolsyra (det enda som jag är smått rigid med) och jag undviker olösliga fibrer och antinutrienter. Jag gör en hel del undantag när jag blir bjuden eller det är kalas. Inte med linolsyra, men med mjukare regler som ”helst inget spannmål” eller att lite antinutrienter inte är så farligt en dag. Jag har ju inga regelrätta allergier eller intoleranser. Har man det, måste man såklart undvika det man inte tål.

Jag vet också att för att återställa den ämnesomsättning man sänkt mer och mer genom lowcarb och för lite kcal (man blir inte alltid mager av det, man kan bli tröttare i stället, och vissa kan t.o.m. ha svårt att tappa vikt, så det är inte helt lätt för alla att upptäcka att man äter för lite), så måste man ofta väga lite mer. Man måste signalera till kroppen att ”här råder inga svälttider – skruva upp ämnesomsättningen”. Så nu har jag kämpat mig till några kilon (det är inte kämpigt att äta i sig, mer att acceptera lite mer vikt, trots att den inte är särskilt hög på någpot sätt alls, bara jämfört med innan).

Jag vill avsluta med att citera en av mina nya ”gurus” (om man nu ska säga så, jag följer dem inte till punkt och pricka, eller jo, nedanstående följer jag till punkt och pricka), Danny Roddy:

However, it quickly became clear that the ones who had the most success were not the ones that headed my advice most closely, but rather were active in the process of demystifying their own problems:

– Using a realistic view of the organism
– Collecting data
– And engaging in rational evidence-based self-experimentation.

Glöm det inte!

Publicerat

Hur gör jag nu?

[Edit feb 2019: Ja, nu har jag bestämt mig för att ta bort mina ovetenskapliga tips som jag inte kan stå för. Inte vill jag bidra till mer alternativ fakta än vad som redan cirkulerar. Jag har rensat bort ganska mycket, och låter ofarliga, nyttiga och intressanta saker vara kvar. Samt såklart skötselinfo och försäljning av mina kulturer för kefir och kombucha.]

Efter att ha varit med om ett turbulent år, där GAPS först läkte och sedan skadade mig, där paleo först gjorde det bättre, men sedan blev helt fel, där jag gick ned på lowcarb, mådde bättre först, men sedan fick sänkt metabolism och började tappa hår.

Jag har varit restriktiv på olika sätt, mått bättre först, men sedan dåligt. Att vara restriktiv innebär nästan alltid att man också blir ännu mer känslig (givetvis, har man svår intolerans eller allergi, så måste man ju låta bli att äta det man inte klarar) mot det man undvikit.

Efter att jag blev dålig på GAPS, har jag funderat mer och mer men inte haft en klar linje i hur jag lite halvt undermedvetet tänkt.

Sedan trillade jag över Matt Stones böcker av en slump, samt läste Chris Kresser. De redovisade fall efter fall som var exakt som jag (inte exakt samma i varje punkt, utan att de mått bättre först och sedan blivit sjukare och sjukare).

Så nu vet jag vad jag anser, klart och tydligt: SLUTA DIETA. Inte vara så restriktiv mer än möjligtvis i en inledande läkande period, sedan: ”ät för sjutton, sluta att sänka ämnesomsättningen!”

Alla restriktiva dieter, vegankost, LCHF, lågfett, restriktiva former av paleo, GAPS o.s.v. sänker på sikt metabolismen, och skapar problem med de födoämnen man utesluter.

Så nu är min fundering: vad gör jag med min blogg? Jag kan inte längre stå för den restriktiva GAPS mer än som en kortare fas möjligtvis. Inte heller kan jag ALLS stå för vissa extrema GAPS-råd, som högt intag av lök och vitlök m.m. Lavemang och 2 lite buljong per dag, kan skapa rejäla obalanser i natrium och kalium så 4 måltider buljong per dag rekommenderar jag inte mer än högst några dagar.

Jag vill gärna fortsätta skriva mer i den stil jag haft det senaste, om bra mat, om nyheter om metabolism och sjukdom relaterat till kost. Om rätt tillagningssätt och födoämnen man faktisk KAN utesluta där det finns fullgoda andra råvaror att äta i stället. De namn på ätandet jag står för mer, ligger någonstans mellan normalfördelad paleo och WAPF. Inte så restriktiv som paleo, men inte så tillåtande för baljväxter och spannmål som WAPF.

Tja, hur gör man? Synd att radera allt gammalt. Och hela strukturen är uppbyggd efter GAPS och extrema dieter.

Publicerat

Jahapp

[Edit 2 ett par år senare, för upplysnings skull: Jag tror inte alls på GAPS, Paleo, WAPF m.m. längre. Eller tror och tror, det finns absolut inget som talar för dieterna. Självklart är bra mat bra, men en rad dieter är omotiverat strikta och utesluter helt ofarliga saker. Jag anser att det är rent farligt samt ätstörningsdrivande att äta så strikt som många dieter påbjuder. Sluta sätta upp andra regler än att äta ordentlig mat, försök äta välbalanserat för att slippa onödiga sug, skippa inte måltider för länge och intressera er för andra intressen än vad kosten ska åstadkomma. Då slipper man matfixering och svårigheter att hålla ut med en bra och lagom kost.]

[Edit: för den oinvigde så måste jag väl berätta att det handlar om hur jag blev utesluten ur Facebook-gruppen GAPS Sverige, efter att ha varit ”jobbig och skrämt folk” då jag fick problem.]

Jag har grubblat under dagen, och första reaktionen i natt var inte så stor, jag är van att man kastar bort mig eller låter andra sociala spelregler gälla för mig. Sedan började PM hagla in, och jag började reagera, och känner mig nu rätt arg i stället.

Tänkte att jag publicerar lite av vad jag skrev på FB idag. Jag kommer inte att använda förkortningen GAPS mer i mina beskrivningar av min FB-sida och bloggen, och kommer att försöka att mer benämna dieten, eller typen av diet, som en slags skonkost av WAPF, med influenser av den gamla SCD (special carbohydrate diet). När jag dessutom funderar mer, så verkar det lite osigt att Trademarka ett syndrom, och tjäna storkovan på det.

Inte för att jag inte ”tror på” GAPS-dieten, utan för att dess största anhängare och hängivna följare, inte vill ifrågasätta, inte vill analysera, inte vill se faror, inte vill delge och upplysa om faror ”för att inte skrämmas”. Sådant är jag inte med på och vill absolut inte förknippas med.

Genom GAPS-legala terapier, har jag drabbats av både aplastisk anemi och effekter av för stor mängd vitlök. Kanske för att jag överdrivit eftersom vi alla (ok, de flesta av oss i Sverige) inte har en terapeut att vända oss till eller för att jag antingen inte känt symptomen komma smygande, eller helt enkelt inte haft några. Några enkla svar finns inte.

Har googlat och hittat fler som råkat ut för saker:
– Svår förstoppning. Flera fall som inte blev bra förrän de återgick eller övergick till WAPF (började äta stärkelse). Någon av dem hade inga problem alls innan.
– Hjärtattack p.g.a. utdrivande örter och lavemang (kaliumbrist).
– Troligt rT3-tillstånd, d.v.s. hypothyreosliknande tillstånd som man kan hamna i om man inte klarar övergång till lågkolhydratkost. Kännetecknat av trötthet och håravfall.
– Tarmproblem som LÖSTES när personen lämnade GAPS och övergick till WAPF.
– Person som blev påhejad att symptom var detox, men som blev helt frisk efter att svår B12-brist upptäcktes.
– Missad cancer där symptomen kallades detox/die off.
– Otaliga historier där folk precis som jag, mått väldigt bra i början, men sedan fått problem igen och blivit tröttare. Dessa har börjat må bättre när de lagt till något som kanske inte tillhör dieten, eller när de övergått till WAPF/Paleo (visar hur viktigt det är att anpassa väl, och att vara beredd att tipsa och hjälpa om sådant utanför dieten, som kan hjälpa).

Googla på lämpliga sökord så hittar ni massor.

Jag kommer inte acceptera att sådana här historier inte pratas om och att motsägelsefull info i FAQ, bok, på föreläsningar av Dr. N. inte diskuteras, utan man menar att inget alls är förvirrande. Själv anser jag det skada dieten och ge den dåligt rykte om vi inte vågar diskutera eller vill vara med och utveckla eller till fullo förstå varför den fungerar som den gör hos olika personer. På så sätt kan man få ut maximalt av den för varje enskild person, och inse när man ska plocka in annat eller överge för andra konstellationer av föda och terapier.

När jag diskuterat dylikt, samt mycket om mitt eget tillstånd (behövde stöd minst sagt, blev jätterädd när jag fick aplastisk anemi) fick jag tillsägelser via PM i Facebook-gruppen för GAPS på svenska – jag skrämde bort folk om jag pratade om negativa resultat efter för mig felaktigt handhavande av diet eller terapier. Jag skrev mindre ett tag, men började skriva mer igen. Så i natt blev jag utkastad.

Själv hoppas jag verkligen att om jag driver en grupp, så stöttar jag om en medlem råkar ut för liknande, särskilt när det handlar om ämnet för gruppen. Man måste inte lägga sin dränerade energi på det, det är inte allt eller inget som gäller. Det räcker att bekräfta och visa det stöd man kan – och kanske ta sig en funderare på hur man undviker liknande tillstånd för andra.

Jag har sett att idag har min blogg slagit rekord i antal besökare, och nästan alla har besökt startsidan, vilken sällan händer. Så jag förstår att ni väntat er något inlägg i saken.

Detta har jag skrivit på FB idag:

Jahapp, då har man blivit utkastad ur en FB-grupp. Första gången det händer eller jag ens får en varning, över huvud taget under mina 13 år på forum m.m.

Anledningen: Man får inte kritisera, analysera för mycket, eller berätta om problem med ämnet (en diet) i gruppen för då skrämmer man bort nya och är jobbig.

Under veckan har jag allvarligt funderat på det här, och inser att grunden/basen i denna diet är god, men att kritik, när det inte funkar (och blir allvarliga problem som jag fick) eller att stöta med andra vinklingar på mat, inte tillåts, är under all kritik.

Blir inte bättre av att syndromet dieten ska hjälpa mot, är Trademarkat och inte får användas utan tillstånd. Har man hört något liknande förut?

Själv fick jag höra om att lita på GAPS och det handlade om detox (och såklart vettiga råd om att ta det lugnare med sådant, men inget om att vilja diskutera saken eller låta nya få känna till hur man INTE ska göra), medan min läkare i stället sade aplastisk anemi, störd reaktionsförmåga, och skickade mig på benmärgsutredning. Proverna visar stadig förbättring sedan jag slutade med två av GAPS-dietens rekommenderade terapier (som inte tillhör bas/grund-GAPS ska tilläggas). Det är fullt möjligt att det var för kraftig detox (höll även läkaren med om), men kan det bli så farligt, bör man kanske ha en ansvarsfull behandlare vid sin sida (har tyvärr läst om många fall där även sådana bara hejat på när det gått snett, och sagt saker som ”håll ut, det är detox”. Har tyvärr även läst om en som p.g.a. lavemang och utrensande örter fick så kraftig kaliumbrist att hon fick hjärtattack – googla lätt fram det). Jag är väl inte den enda som inte läser av sina reaktioner perfekt får jag anta.

Jag kommer fortsätta äta som jag gör, men inte kalla det för det trademarkade namnet, och jag fortsätter att INTE INRUTA MIG till begränsningar eller metoder när de visar sig inte vara bra. På grund av vad jag fann för information under mitt googlande inatt, kommer jag dessutom att införa de snällaste stärkelserna redan nu, då min utveckling liknar som mått bra att göra så rätt tidigt.

Som sagt, grunden i dieten som läkekost är bra, men bristen på att analysera och fundera över den, är INTE bra. Kör aldrig något utan att tänka själva.

Får man inte kritisera och analysera faror med dieter och dess terapier för att inte ”skrämma nya” och ”ta över”, så är det lika bra att jag inte tillhör en grupp som promotar sådant. Jag är för upplysning så att misstag inte sker.

Ja, jag förstår att somliga kan tycka att det är en felaktig bild av vad som hände, men detta är min sida av saken, och jag vet ju att ganska många läser in så mycket mellan raderna att det knappt spelar någon roll vad man skriver ändå.

Tack till alla er som visat mig att ni inte tycker detta utkastande är ok.

P.S. Jag vill än en gång betona att jag visst tror på denna typ av diet. Men att man behöver diskutera mer, vara medveten om de faror som finns här, som med alla dieter, samt vara beredd att diskutera anpassningar mer. Det måste på något sätt ingå i dieten att erkänna och diskutera lösningar hämtade från andra håll när denna diet inte räcker. Och farorna. Samt helst inte tysta de som dieten inte fungerar fullt ut på.

I början då jag var med i denna FB-grupp fanns inte dessa problem. Man pratade om andra terapier och dieter. Tyvärr ändrades det under sommaren, kanske för att det var obekvämt att jag pratade om att jag fått ett allvarligt tillstånd genom metoder som promotas av dieten, rätt eller fel utförda, men tillhörande dieten.